Matematik (- är skit?)
Jag har haft svårt för matte och verkligen ogillat ämnet i många år, matten på högstadiet och på gymnasiet har inte varit annat än jobbigt och tråkigt. Det är någonting med matte som jag inte greppar, jag vet inte hur man ska tänka för att komma fram till det rätta svaret, och någonstans på vägen tappade jag nog orken för att försöka förstå. Och det som jag en gång kunnat halvdant är som bortblåst när jag har börjat med ett nytt kapitel i matteboken. Detta är någonting som tas upp i Lärare av imorgon. Dagmar Neuman fascinerades av just detta, varför vissa har så svårt för matte. Matematiska svårigheter upptäcks vanligtvis inte i de lägre åldrarna eftersom de döljs. Adition och subtraktion kan barnen lätt räkna upp, eller ner, på fingrarna. Och själv tyckte jag om matte när jag var liten. För att behärska matematiken måste vi se del - och helhetsrelationer mellan talen, t.ex. att 7 är 6 & 1. Vi måste också förstå "störst - först" principen. Ska 7 läggas ihop med 2 bör man ta 7:an och räkna uppåt två, istället för att ta 2 och räkna 7 uppåt.... Vi har en medfödd förmåga att se, höra och eventuellt känna tre och fyra enheter, objekt men knappast fler, förutom när de ingår i ett mönster.
Jag tror det är viktigt att man har huvudräkning i skolan även för mindre barn så man upptäcker de här problemen i tid, och hjälper dem hitta ett bra sätt att räkna på som kommer fungera även vid svårare tal.
